Allt jag skrev innan dagens datum kan jag inte stå ansvarig för.
Och alla fotografier och konstverk är gjorda av mig om jag inte säger något annat!

fredag 24 april 2015

How's it breaks

Har inte haft tid att uppdatera. Har dock haft tid att njuta av ännu ett vackert, enormt, gammalt hus i en stad som heter Huntly. Här har jag träffat konstnärer, gjort min egen pesto, rensat ogräs, besökt slott och cyklat runt långt och länge.
Livet på en cykel och i en trädgård kan ju vara det livet en är menad för att leva.

Nu drömmer jag bara om långa resor runt asien eller diverse andra varma länder, att bara vara på resande fot i den hettan och se alla dessa magnifika platser. Vill till Angkor Wat, måste uppleva Diablo irl, bara måste.

Nu bär det alltså av till nästa ställe nära Edinburgh.
kram

söndag 12 april 2015

är de vår eller är de vår

Idag har jag cyklat i hagel. Märklig yet skön vårkänsla

fredag 10 april 2015

Elginious




Nu när jag har slutat för dagen är det ju passande att skriva in en liten uppdatering på mitt spännande liv..!
Jag har varit här i en vecka nu. Idag är det fredag och nu har jag två dagar lediga att göra lite vad jag vill på. Det har varit otroligt givande, lugnande och skönt att jobba ensam i trädgården. Även fast jag bara rensar ogräs eller fyller krukor med jord eller säg planterar små frön eller krattar jämt trädgårdsbäddarna så känns det alltid så harmoniskt för själen att göra så mycket med händerna och kroppen och låta hjärnan och tankarna få spinna iväg åt alla möjliga håll. Speciellt att inte riktigt vara med och bara vara i nuet och i den lilla sysslan jag gör och inte vara flera minuter iförväg eller dagar eller veckor iförväg, som en lever livet i staden, utan istället vara så otroligt närvarande och slippa oroa sig över någonting. Nånting alls. Slippa tänka på allt det där. Istället singlar tankar om att kanske ta ett varmt dag när dagen är slut, eller promenera ner till stranden när arbetet är klart, eller klappa hunden, läsa en bok, hälsa på hönsen, gå till hästarna. Allt som är så pass nära och viktigt.
DET ÄR SÅ HARMONISKT.

När jag kom hit först blev jag stressad och nervös över att återigen vara i ett hus där kapitalismen härjar och avståndet mellan att leva med naturen var så stort att det skrämde mig, så har jag nu lugnat mig. Det finns positiva saker med det här livet också.

Imorgon ska jag träffa en vän som jag träffade på en annan gård i Exeter, och vi ska utforska den närmaste staden och bara vara turister för ett slag. På Söndag ska jag förhoppningsvis till ett slott, som jag väntat!
Saknar mina förra bästa hostar, ser fram emot de resterande dagarna och också de andra gårdarna. Jag har lite mer än en månad kvar och det är en skön tanke. Trivs liksom bra på resande fot.

Kram alla mina vänner och alla ja känner.


onsdag 8 april 2015

drömmar

Har alltså de senaste två dygnen drömt. Drömmer inte ofta och de här två drömmarna var något... weird?

Första natten drömde jag att jag var i ett abusive relationship där jag sa till alla mina närmaste att "det inte var så farligt och att det kommer gå över, att det inte gör något" och viftade bort med handen som en sig bör när en säger så.

..?

Andra natten drömde jag att jag var med några jag känner, lite otydligt vilka, men att vi var i ett stort hus och helt plötsligt invarderades det av orcher och vi var typ förberedda på det men vi kunde inte riktigt skydda oss även fast vi stängt dörrar och sånt en ser i filmer att en gör. De tog sig in, men de dödade oss inte utan de höll oss fångna, vi var kanske fem stycken, och efter de har satt fast oss med rep runt stolar i ett stort rum kommer "den onde ledaren" in och börjar prata med oss. Och alla vi, alla tror att vår sista stund är kommen, att nu dör vi, men han pratar bara med oss. Står och tittar ut genom ett fönster eller någonting och pratar om någonting ingen minns. Sen lyckas vi rymma på något underligt sätt och vi blir fria och när jag ska berätta var jag varit någonstans säger jag bara att du aldrig kommer tro mig och sen berättar jag inte heller för allt är så jävla strange?

Alltså. va? .
Har inte en sett någon sån där film på sistone. Märklig känsla att vakna upp från. Plus plus plus har vaknat prick 8.10 tre dagar i rad nu, förstår mig inte på sånt.

bye now

onsdag 1 april 2015

Lower Arboll Croft, Tain, Inverness, Scotland

I've been trying to puzzle together how to start this entry. I am currently at a farm in Tain, Inverness, staying with a lovely couple in a caravan in their garden. I've been cutting wood, weeding, planting, sawing, piling stuff, taking long walks down to the beach and just around the fields surrounding their garden. I have been to the most northern part of the UK and watched astonishing views, taken about 400 pictures already. I've picked up vegetables from the garden, washed them and later no eaten them for dinner. I've started learning Spanish and practiced my skill in starting fires. I've walked down a dark dark path late one night and seen sheep calling each other, staring at me, running away and acted stupidly. I've met Fuggo's parents and been in a house filled with decorative plates, seen snow falling from the sky again and seen whole fields covered with it (and felt like a true Swede again).

On Saturday I move and the farm I am going to is located in Elgin. See you there!







onsdag 18 mars 2015

väller väller

Så möter jag dig
vet egentligen inte varför jag tar mig till baren du är på när jag vet vad som kommer hända
sätter mig ner och du bjuder på drinkar efter drinkar
du säger att du tänkt på mig

jag ser mig dig framför mig, i din pappas kök skärande grönsaker eller diskande kastruller
du har lovat att jobba varje dag för att komma till sverige
och vi säger att vi älskar varandra mer än tio gånger per dag
när jag ser dig i camen blir jag avundsjuk på alla runt om dig som får vara nära dig

så blir jag fullare och känner igen suget jag haft efter dig
kan inte kontrollera det och vi rör oss nära varandra
i neonens mörker och de tunga elektro beatsen

tänker på när vi dansade här förut och jag var så nära din kropp
och jag föll för dig
så många nätter som slutade i taxifärder till ditt rum hos din värdpappa

när klockan är fem är det nog och vi har bara ströat omkring diverse klubbar på stranden och jag vill gå hem
ringer dig och du svarar och undrar varför jag ringer så sent och jag är väldigt full
säger att hon inte spelar någon roll hon är vem som helst
och att jag älskar dig mer än allt

du ler för du känner dig säker
ännu ovetande om att vi rört oss nära varandra

dagen därpå faller mitt hjärta sönder sönder sönder flera timmar i sträck
är helt funktionshindrad och kan inte tänka klart
tänker att om jag slutar tänka behöver jag inte tänka mer och då finns de inga tankar
tankarna bara förökar sig och tar över mig
spenderar halva dagen i tystnad och undrar när det tar slut

ringer min bror och gråter över hur fel något kan gå som kändes så normalt
får så mycket förståelse och snälla ord och spelar in en film jag ska skicka till dig
jag ska skicka den nu
jag skickar den nu

skickad.

måndag 16 mars 2015

Beechhill Community

Hello my dear followers.
Since all of you must have noticed that I am a crappy updater and can't seem to keep the b-e-a-c-h-e-s blog alive, I will write here from now on. I never really liked b-e-a-c-h-e-s, I might have at the very beginning of it, but this blog always seems to calm me down and make the most out of everything, so I will continue my journey and keep you updated through this blog.

I have just spent five awesome days in a farm community four hours away by train from Brighton, Exeter. Devon, really. For you who know me, I can't quite hold me down from taking pictures of everything I see, preferably of you, but most of the environment around me, but returning back to Brighton I have about 10 pictures from this place. The reason? I have been kept so busy working, spending time with the host family and with the volunteers as well. It has been a marvellous experience!

Here is a picture of the lovely community, the families and friends and volunteers.
Every evening this lot would join together with an amazing meal, never less than 10 people around the table and it was amazing to feel included in their community.
My supervisor Jo ;)
Us volunteers.

onsdag 11 februari 2015

the theory of everything

Filmen får inget avslut
du klappar händerna mitt i
nålar sticker, slag slås och ben viker
min fingrar kramar om din handled och jag borrar in naglarna i din mörka hud

vår förståelse rör sig som vågorna på stranden
vågar jag säga att du är den viktigaste för mig nu
önskan om ett liv

blir inlåst i mitt rum och böckerna rör sig sakta som en mur runt mig
omringad
dricker mig precis lagom full och kommer hem sent en måndag för att vakna tidigt dagen efter med all energi i livet
går på bio men allt jag ser är dig
träffar snygga tjejer och känner den magnetiska kraften

i need u to need me
försvinner aldrig
står bara kvar

förvånas över min intelligence i mina mönster och stannar upp för att repetera de längsta meningarna jag kan skapa
förut nu sen
förut nu sen
förut nu sen

lay me down
I tried to love
but please lay me down

världens verklighet är kanske inte min eller del men den är världens
och det är okej.
(säger världen)

tisdag 10 februari 2015

mi corazón

Du står bakom alla andra
Ryggarna rör dig men du står kvar

Våra händer försvinner bort i ett mörker och när jag kollar på dig ler du tillbaka
mina ord och min melodi i all jag säger faller lätt på dina axlar, över dina kinder och på dina läppar
vi dansar till musiken och när jag rör mig i din takt håller du mig närmare

en hundradels sekund och vi försvinner bort i en strimmas ljus
geni gemenskap självisk ljuset
du tror på mer än vad andra vågar yttra och suckar över idioti
jag lyssnar på dina ord i ett språk jag inte konkrar
du tävlar om vem av oss som lever mest och skrattar när du hör mina svar

på natten vaknar du var tionde sekund och kramar om mig
jag sitter och väntar på dig på café, du beställer två latte och jag ritar dagens teckning
du andas bakom mitt öra och jag får svårt att sova för att jag inte vill missa detta ögonblick

en gång i livet fanns det nån som du
jag är mitt i det men redan i framtiden
du bokar om ditt flyg för att få stanna kvar
och mitt hjärta bryts varje gång jag ser dig

du finns i allt jag rör och allt jag gör
du finns i allt jag rör och allt jag gör
du finns i allt jag rör och allt jag gör

torsdag 15 januari 2015

vet ej

Stockholm genom mobilanteckningar (den största sanningen!):
Yesterday Thomas said that feminists only grow armpit hair and don't do anything necessary. He also didn't know what patriarchy meant.

Antalet gånger jag har hört ordet "manly" använt på det sättet att en handling just utfört av en snubbe har varit otillräcklig, vill få mig att tc - tactical chunder. Är det konstigt att jag saknar min lärare?

Sexualitet är så sjukt flytande. Hur tråkig är frågan vilken läggning någon har?? Folk kan bli kåta av annat än genetalia, breaking news I know!!!!

Det finns så många bra människor i världen!!!!!!!!!!!!!

Livet är precis normalt här. Tiden har inte stannat för att jag har varit away. Det fortsätter levas. Lite underlig känsla faktiskt.

Knixigt med kneget.

Med min musik spelar det ingen roll var jag är i världen. Med min musik är jag allt.

Allt jag såg när jag försökte sova igår var Churchill square och mina vänner i England och det var en sån skön lycklig känsla. Att se den jag vakna upp bredvid var dock bättre.


onsdag 31 december 2014

Mitt musica år

Började året som en bör börja sitt liv: Todd Rundgren – Hello It's Me. Känns viktigt att nämna, inte nog med att han är en legend men även är soundtracket till världens bästa scen i världens bästa serie, That 70s show, mellan Eric och Donna. Kan. Inte. Finnas. Ett. Bättre. Liv.

Eftersom det var nytt år skapade jag en ny spellista som skulle vara med mig ett tag: sweet stuff (Belize Navifuck)((som också var ett *roligt* omgjort Feliz Navidad) som var en uppföljare av Belize Navifuck (sweet stuff) lol vem är jag, right?
Denna spellista hade ett ändamål: resor till och från jobbet och på jobbet. Riktigt jävla jobbarlista som skulle kicka igång en i trappspringade. Yesbox.

Sen kom fôcking ur (massive) som fick vara riktigt tung dubstep som fick en att helst kasta saker på andra eller kasta andra eller bara allmänt kasta

Sen sparade jag fem hela album vilket inte har hänt sen jag började gå med i Spotify, och de var dessa:
Trust — TRST
Daniel Johnston – Hi, How Are You
Beck – Morning Phase
Icona Pop – This Is... Icona Pop
The Brian Jonestown Massacre – Their Satanic Majesties' Second Request

och skapade efter det, den nya spellistan som jag trodde kunde spara alla mina favoritlåtar ever, om en går in med den tanken misslyckas en alltid, så gick vidare...

sen började jag på min första girlpower ♀♀♀ spellista, väldigt kort men väldigt ägande.

Sparade fyra till album eftersom jag fatta att de funka
Anna Von Hausswolff – Ceremony
Lars Winnerbäck – Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen
Capital Cities – In A Tidal Wave Of Mystery (Deluxe)
Pantha Du Prince — Black Noise

var lite allmänt arg på världen och skapade skjut mig inte i ansiktet please och de andra två strölistorna som ändå bör nännas här: alla är idioter & allt som e rätt kan va fel (hur stabil?)

Gjorde sedan två inspirationslistor till en vän till mig som aldrig fattat sig på electro eller vad fan jag ens lyssnar på, absolut redo & easy going, ingen gick hem. lol

Gjorde sen, vad som kan komma att kallas min bästa spellista för året: Mystica***
Ungefär samtidigt fick jag briljanta idéen att jag och mina bästa personer i staden skulle starta en feministtidning och gjorde också ett soundtrack till namnet: Femifist-1 (hur bra namn??)
Samtidigt började jag följa fem andra femilistor. Femi är allt.

När min bror fyllde år gjorde jag en fet spellista med allt jag kunde tänka mig att han tyckte om, med exakt så många låtar som år han fyllde: Lovin spoonful var en lite hit för han iaf

Ännu en femi+bringthefemalearttothestage-lista: chic va fett (lyssnade troget på den året ut, fylld med en hel del tung hiphop!!)

Gjorde också en lista med allt jag önska att ja inte tyckte om att lyssna på längre men fortfarande dras igång på och vill dansa lite till... den fick heta sad playlist

Precis i fart med att jag skulle flytta skapade jag en ny lista som jag addade till massa låtar från landet England, den är fortfarande grym eftersom den heter de bästa av liv.

Blev lite frustrerad av all denna dunka dunka och gjorde en lugnare med 80hits och klassisk musik: 80 rakt in i coeur! (coeur är franska och betyder hjärta)

Sparade samtidigt ner ett till album av den nykomna talangen: FKA twigs – LP1

Och från England och året ut höll jag mig till denna: chevere som är spanska och betyder coolt. Fett coolt.

Det var väl mitt år. På vägen fick jag också en inspirationslista gjord av spotify och den sög.

GOTT NYTT ALLES!!

PS. Glöm inte all balkan love som förgyllde livet också! Varje år. Varje år. DS.

söndag 28 december 2014

Stockholm finns, faktiskt.

Är i Stockholm.
ÄR SÅ HIMLA MYCKET I STOCKHOLM JUST NU. Lever här.

Vill försöka berätta hur det känns.
Har sagt till alla jag känner att de fyra första dagarna var som ett blur och jag vill säga att jag var i jet lag fast i ett emotionellt och ganska bara retarded sätt. Jag har bott här i hela mitt liv, jag har ständigt gått ner för de här gatorna och har sett så många av de platserna i den här staden dagligen, men när jag återvänder från tre intensiva månader i Brighton känner jag inte igen mig. Jag vet att jag har sett platserna förut men jag förstår inte varför de finns här, runt omkring mig nu. Jag ser inte deras syfte och jag har noll koppling till detta här. Ungefär så kändes de första fyra dagarna.

För att vara ärligt (To be honest, låter lite coolare på engelska), tror jag att jag lämnade mitt medvetna i England när jag kom hit. För visst, visserligen tog jag planet, gjorde mig redo på att vara i det svenska landet igen, men jag lämnade också något jävligt stort där borta som fick mig att svajja i precis alla hörn här hemma.

När jag kom hem ramlade jag ihop på golvet vid åsynen av min säng. Jag hade inga reaktioner till något jag såg eller kände igen. Visserligen fick jag grov ångest när jag återvände till mitt jobb men kan ha varit den enda känslan. Tills det började trilla in nostalgi känslor kring saker jag upplevde. Som att se stadshuset, som jag aldrig ens reflekterat över att jag haft känslor över. Så fort jag såg den, ute på rundan på posten, när jag åkte buss eller passerade med tuben så blev jag varm inombords och såg hela Stockholm i tornet. Så ståtligt.
När jag fick sitta i fotöljen i vardagsrummet och kolla på 18 nyheterna och lyssna på någon som talade lugnande till mig.
MIN SÄNG. Har ett täckte någonsin varit så skönt som mitt täcke. Existensen i ett täcke.
Mina vänner. Alltså mina otroligt fucking fantastiska vänner. Jag tänkte på det här igår. Jag kommer alltså tillbaka till en stad där allt är som det var när jag lämnade, och jag blir lika välkomnad här som om det vore gårdag. Jag kan hänga med mina vänner igen, träffa de jag umgåtts så mycket som fortfarande är kvar och gå in i en awesome vardag som en glömde bort när den såg likadan ut hela tiden. Jag har faktiskt stans bästa vänner och livet är så fantastiskt med dom. Ren lyx att få återvända och få hänga med de en vill igen.

Och såklart, som jag inte alls trodde när jag landade här första dagen, så kommer jag ju sakna Stockholm när jag far tillbaka. Sakna det så det gör ont för allt som är så fint här. Jag har varit i skogen så mycket med mamma och bara spenderat så mycket tid med folk jag absolut inte kan göra det med i Brighton. Alltså familj och vänner och bara människor en känt så länge, som känner en så väl. Tryggheten. Jag älskar Brighton, jag är supertaggad på att åka tillbaka, det har jag varit ända sen jag kom tillbaka till Stockholm, men det är så förvirrande, galet och spännande att blanda världar. Det är alltså två helt olika världar och jag kan leva i båda och njuter av båda. Om inte det säger något om livet vet jag inte vad som gör.

Ciao for now. **



lördag 20 december 2014

Stockholm vs Brighton

Är tillbaka i Sverige. Så många känslor. Inga känslor.

I mitt anteckningsblock på mobilen har jag skrivit:
- Livet är precis normalt här. Tiden har inte stannat för att jag har varit away. Det fortsätter levas. Dock på precis samma sätt som innan jag lämnade det.
- Det spelar ingen roll var jag är i världen när jag har min musik.
- Saknade Brighton första dagen, första natten, andra dagen, andra natten, tredje dagen och saknar det också nu.
- Allt i Stockholm är stressigt och ingen märker av en annans existens, alla är så jävla isolerade här. Till och med när en sitter bredvid en på bussen, så isolerade.
- Har inga reflektioner. Är bara en robot. Ser saker som jag har så stor connection till men känner ingenting.
- Det som ja sa innan om hur det känns som om jag går mot en snöstorm när jag tänker på posten. Det blev så tydligt när jag kom dit. Fick sån ångest när jag såg allt igen. Ville VERKLIGEN inte vara tillbaka.
- Idag kom en kollega fram till mig och frågade vad jag gjorde där och efter att jag förklarat att jag bara stannar över julen och åker tillbaka sen nickade han och sa bra. Sen gick han. Vi förstod varann. Så jävla bra typ. Jag ska ju inte stanna där, det vet både han och jag.

Möter bästis och hon är lycklig över att vara tillbaka. Så lättad över att se sitt rum igen och har längtat så efter att komma hem.. Medan jag har vandrat i fyra dagar och fortfarande inte fattat syftet.

Träffar Stella och vi håller med varandra. Att vara här känns konstigt, overkligt. Att se sitt rum känns fel och bara underligt. Att allt är så normalt är också så udda. Måste landa måste landa. Måste inte ens landa. Har väldigt mycket här. Väldigt mycket fint och bra, men känns ändå som att jag låtsas leva ett liv här. Nu har det i för sig gått en vecka bara men jag trivs inte ens än. Det känns som att jag låtsas. Jag lovar att det kommer kännas likadant när jag är tillbaka i England. Jag är bara så lättad över att förra veckan inte var sista veckan i den staden utan att jag har fem till månader. Så. Bra. VärtLiv.

Hurra för uppdatering!

torsdag 4 september 2014

Hejdån

Okej säger hejdå till alldeles för många just nu. Gör ont i själen. Varför finns hejdå.
På ett sätt är det världens finaste gest för just i det så tackar en ju samtidigt för allt fint en vart med om, kanske inte om det blir ett hemskt och abrupt slut som slutar i odödlig smärta. Men ibland är smärta bra, en inser hur starkt en känner för någon och det är fantastiskt att veta att någon i ens liv faktiskt kan bringa fram de känslorna av oändlig längtan och liksom kärlek som bara väller ur och trycker mot bröstet. Har nu alltså fått säga hejdå till fyra personer som jag älskar så mycket och ej vill lämna. Fan ni. Sluta va så fina. Nej sluta aldrig och vi ses ju snart, alltså vi ses så himla snart, kan faktiskt inte längta ihjäl mig efter er när jag också ska njuta med det jag ska göra. Blir ju knäppt.
Vi finns alltid.
Alltid.
All
tid.
<3

tisdag 2 september 2014

Natta.

Alltså nätter, nätter, nätter. Fattar knappt hur jag klarat hösten vintern och våren utan dom. Jag har alltså jobbat heltid under hela denna perioden plus denna sommar och har liksom glömt bort hur fantastiskt underbart rofyllt harmoniskt kreativt och fabulous det faktiskt är att sitta uppe om natten. Att bara få vara vaken i sin säng istället för att sova, det finns så mycket att göra, så många tankar, så mycket mer flödande energi i luften nu än om dagen. Om dagen rusar allt runt omkring en och en kan bli lite instängd i ett rum och bara se livet gå förbi utanför, men om natten... natten är den tid en ska vara vaken och skapa all skit en annars bara ångestar över. Tack natten. You iz best.

måndag 1 september 2014

If you gonna trip you gonna need some supplies, you know?

Ligger i min säng och har precis öppnat en Södra pale ale och lyssnar på harmonisk musik. Vet inte ens att det är Måndag, känns inte som någon dag i veckan. Har varit i stan och köpt viktiga saker för flytten och har mer att kryssa av på listan. Tog en promenad runt Trekanten med Fredrik och solen kom tillbaka för ett litet tag. Mötte han på pennaffären igen och att le mot halvt bekanta är fint. Idag flög Frida Stella och Fred mot Berlin och jag flyger om några dagar. Hela livet är soft. Fast det inte hänt mycket den här sommaren har det hänt jättemycket, kanske just på det oplanerade och ostressiga sättet och det är helt fantastiskt. Hade mina sista couchsurfare på ett tag också, det var fint. Godkväll mina vänner med The Brian Jonestown Massacre. Bäst.

måndag 18 augusti 2014

Right about now

Har tre alternativa namn när jag blir rappare:

Mitsu bitchy
Beach
Juuicie

Contra sexy

Har det blivit mörkare eller är det bara jag?
Fullkornspasta, ingen kaffe
You seem pretty cool
Je suis sexy, contra sexy
Köper 'hur man blir bäst i allt'
är det redan

på pendeltåget hem åker vi elva stationer, du sjutton
har redan räknat ut det innan
och jag minns knappt vad vi pratar om men mitt huvud är tryckt mot fönstret och jag tittar ut på allt vi åker förbi
har sovit fyra i världens största säng, varit på klubb i orten och lyssnat på musik som var inne för tio år sedan

flera gånger lever jag om och upplever känslor och uttryck som jag hade förr
en gång ett lugn en gång en energi en gång ett sprudlande och en gång en längtan och en gång en harmoni

alltså det är fint att mina närmaste har saker för sig i höst
gives life a little extra glow ya know

nighty night to the mailman who will carry not only one or two but three different magazines tomorrow. y'all should be fucking happy that I exist, amma right?
night.

måndag 11 augusti 2014

prick ett år sen

Såg ut såhär för ett år sedan prick, asrak lugg, blåa ögonbryn, choker, mammas gamla halsband och "clap your hands say yeah" tröjan. It was a good life back then. Läser också texten jag skrev om han jag älskade i England och inser hur himla sorglig den är. Hur lycklig den var när jag skrev den men hur himla sorglig den är att den liksom inte finns längre... relationer som går i kras, alltså finns det något hemskare? Speciellt i dessa där osagda saker fortfarande flyter omkring i bådas hjärnor, minnen och kroppar, och det är väl nästan att säga i prick alla såna krasade relationer som det finns saker osagda? Vilket rädsla.
När jag var typ tolv eller tretton fjorton fyllde jag i massa blogglistor på bloggen och på bilddagboken osv, och då kom frågan: vad är det hemskaste du vet? eller vilken är din största rädsla? 
jag tror att jag svarade varje gång: att folk försvinner från mig, och att de inte vet att jag älskar dom så mycket. att jag inte hinner säga hur mycket jag tycker om dom.
Jävlar vilken stor grej att säga som 121314 år.
Som tur är har saker förändrats och jag har tvingat mig själv att våga i vissa lägen. I vissa relationer är det fortfarande likadant och jag kan inte hata mig själv för att fortsätta i samma mönster, alla människor på hela jorden gör det varje dag.
Prio 1 i nya relationer: k-ä-n-s-l-o-r osv, säg dom. (en asbra teknik för att inte bli arg eller va sur, som jag vet är skitjobbigt med folk som är, typ speciellt mig)

bye now!

Translate

Ni/vecka